Distansonsdag

4 timmar i solen och i gott sällskap på cykel. Kan det bli bättre egentligen?!

Stefan ville testa backen upp till Romme Alpins topp  - Solklinten. Så vi styrde kosan dit via Runnleden-Ornäs-Tylla-Romme-Halvarsgårdarna. O sedan upp på toppen. Inga rekordtider idag enligt Stefan som var en bit före mig upp. Får bli en annan gång. Fanns inget pang-pang i benen idag.

På väg ner kunde vi njuta av utsikten.

På vägen till Romme - vid Tylla - mötte vi en leende Emil Lindgren och när vi vände hemåt från Romme Alpin förstod vi också varför han flinade. Vilken medvind vi hade ;-). Fast det hade vi ju redan fått erfara fast tvärtom då. Och då är det ju inte lika kul.

På väg hem visade Stefan en fin parkliknande plats som heter Trefaldighetskälla på Eniro men hade ett annat namn vill jag minnas. Fint var det i alla fall. Mittemot Stora Tunas kyrka ligger platsen. Med egen kallkälla där vattnet "kokar" upp ur jorden på flera ställen.

Kallkällvatten - gott!

Tight! 660 mm styre - nästan. 700 NoNo.

Fikastopp vid Torsång - första stoppet där för sommaren för min del. En macka och ett par koppar kaffe satt fint efter 3 timmars cykling. Efter fikat "seglade" vi vidare i medvinden mot Falun.
Ännu en bra dag.

Tog en kopp kaffe till när jag kom hem - det var jag värd!

Vilodag

Eller, ja ändå inte. Städning av huset på programmet idag liksom betalning av räkningar. Så både kropp och knopp får sitt idag också.

Efter 3 månader var det dags för nya däck på MTBn också. Fortsätter med Conti RaceKing 2.2 RaceSport.

Jag har kört med lättviktsslang denna sommar och jag är imponerad.

Bl.a var jag - liksom många andra - på den omskrivna stenen på Långa Lugnet. Det small betänkligt och min första tanke var - nu måste det bli punka. Men icke! Var också på en sten rätt hårt när vi cyklade Finnmarksturens bana för några veckor sedan. Samma sak då!
Så genomslag klarar den med bravur. Lätt är den också - 58 gram väger 29" varianten. Så det är lättare än några skopor Stans.

Eclipse heter slangen. Kan köras med lägre tryck än om man Stansat eftersom slangen ger lite stadga i däcksidorna. Den stadgan försvinner på många däck när man Stansar och man tvingas till högre tryck än man egentligen skulle vilja för att kompensera detta.

Jag har kört med ca 1.6 bar fram och 1.7 bar bak med Continental RaceKing 2.2 RaceSportdäck och Eclipseslangen. I det stansade paret hjul jag har måste jag ha ca 0.2 bar högre tryck i för att kompensera de "sladdriga" däcksidorna.

Eclipse - på grammet - schweizisk precision!

Continental 29 Light

Continental 29"

Så efter 3 månaders användning på både träning och tävling kan jag bara rekommendera om ni vill ha ett kladdfritt alternativ till Stans.

Risken är väl att efter att ha skrivit så väl om denna slang, så lär väl punkorna komma tätt nu, bara för det. :-

Engelbrektsturen

Det blev ett varmt lopp i trakterna av Norberg igår. Det var dags för 2013 års upplaga av Engelbrektsturen och den sjätte deltävlingen i Mitsubishi MTB Challenge.

Gick ju bra ändå trots mina farhågor om ryggen. Det tar jag med som det goda från gårdagen.

Annars blev det mest ett slit från början till slut.
Vi hade precis kommit iväg efter startsignalen och börjat komma upp i fart då plötsligt alla framför mig tvärnitar och jag ser en hög av cyklister i backen framför mig. Bland annat Jennie Stenerhag skymtade jag i kaoset.

Detta gjorde att jag tappade fokus på de framförvarande cyklister som hunnit slinka förbi platsen och jag tappade rytmen. Försökte jaga lite på banvallen men den är lite smal för att köra om på och ständiga inbromsningar för okända hinder gjorde att det gick väldigt ryckigt och kändes lite riskabelt, så jag var nog lite för för avvaktande i denna fas av loppet. Och där på banvallen gick nog tåget och trots jagande på rött fram till ca 2,5 mil så skymtade jag aldrig de cyklister jag normalt haft omkring mig i sommar. Skymtade Matts Mattson i framförvarande grupp en gång men jag orkade inte gneta mig ikapp dem utan de gled sakta men säkert ifrån.

Så jag blev tvungen att slå av på tempot för att inte riskera väggen och hamnade i en grupp med mestadels dragovilliga cyklister. Det var bara jag och ytterligare en cyklist som gick runt. I backarna upp mot bergspriset anslöt jag till en framförvarande grupp och gick därefter in först på det nya endurospåret. Inte för att jag var snabbast där - inte alls - men då var det jag som bestämde farten och kunde återhämta mig lite inför kommande grusvägsavsnitt och backar.

Det kändes väldigt långt fram till sista langningen vid ca 61 km. Var väldigt glad att få min flaska där då det varit tomt ett tag.
Sista 15 km in till mål var vi 4 st som fick till ett bra samarbete och nöjd och trött och med krampkänning på sista 3 km rullade jag över mållinjen efter 2:56h.
Det räckte till en andra plats i min klass men mest nöjd är jag som sagt över att ryggen mådde bra igen.

Inför Engelbrektsturen

Torsdagens missärintervallpass som fick fullföljas på Monarken följdes upp av ett skoj väckningspass idag. Bättre växlingsfunktion idag och lika bra väder som i torsdags. Dessutom med trevligt sällskap av Anders.

Börjar likna sommar nu. +29,5 grader visade min Garmin idag.

Blir en spännande dag imorgon. Jag tänker närmast på hur ryggen mår - egentligen. Det har funkat bra i veckan men det har ju varit relativt korta pass och dessutom kort tid på max. Time will tell.
Kanske man skall gardera med Camelback? Det lär behövas vätska....i mängder i värmen.

Nu blir det dusch, rakning av haka och ben, därefter benen i högläge och en flaska Vitargo.

Semestertider

Ludwig Söderquist och Martin i ett av heaten i XCE.

Bloggskott! eller ryggskott. Välj själv! Precis lägligt inför semestern krampade min rygg ihop ordentligt i slutet av förra veckan. Timing deluxe! Utan uppenbar anledning.
Lyckades fixa en massagetid på eftermiddagen och det löste upp låsningarna i ryggen riktigt bra och vägen tillbaka kunde skönjas.

Voltarenpåverkad och kringstapplande har jag sedan upplevt ett MTB-SM i ett blåsigt och dammigt Södertälje. Fina race att beskåda och trevligt umgänge. Men ändå - med molande ryggvärk störs fokus och engagemanget blir inte på topp. Tyvärr.

Nu har det värsta smärtorna i ryggen gett med sig och rörelsemönstret börjar likna normalläge igen. Upp på sadeln igen i onsdags. Efter 6 dagar av ofrivillig vila.

Körde lite endurospår i Finnbo, med fågelhjärta och spindelben? Nja, inte så illa - faktiskt. Ensam är man ju alltid starkt ;-) Jag har ju ändå varit fullt frisk - förutom ryggskottet då. Så kanske har jag inte tappat allt för mycket av den goda formen jag hade - men kondition är trots allt färskvara så lite orolig är jag.

Igår var tanken att klämma av lite intervaller i Rottneby för att väcka kroppen lite inför helgen och också testa ryggen under ansträngning. Men växelbekymmer gjorde att jag gav upp de ambitionerna. Fick vända hem och grenslade Monarken istället. Den kan man lita på. Okomplicerad, enkel och ärlig. Ryggen funkade också - i alla fall sittande på den blåvita inomhus.

Inför Finnmarksturen

Lite tidigt tycker ni säkert. Visst är det så.

Men med vädret från sin bästa sida och ett stående erbjudande från Ludvika CSK's Peter Almlöf om gemensam tur runt Finnmarkturens bana så var beslutet enkelt.
Jag plockade upp Anders Clason och Mikael Leitner och vi var efter en knapp timmes bilfärd på plats i Ludvika.
Den årliga knivmässan pågår så det var livat på parkeringen vid Skuthamn idag.

Förutom tidigare nämnda var även Tomas Berg och Janne Persson från Ludvika CSK med på turen.

Här och där utefter banan ligger grushögar som körts ut för att underlätta för bangruppen att förbättra banan där det behövs. Framför allt inriktar man sig på att fylla ut "omöjliga" surhål. Banan var snustorr idag och håller vädret i sig fram till tävlingen finns det goda förutsättningar för nya banrekord.

Tur att det bara var träning för benen var väl inte alls med mig idag och det kändes mest segt.

Kanske satt veckans tidigare intervallpass fortfarande kvar i benen. Eller så var det gårdagens nattsudd som gjorde sitt. Barbro och jag var till Skog igår kväll och lyssnade på P-floyd.
Stå-övning i 4 timmar fram till på småtimmarna och 4 timmars sömn var väl inte optimalt.

Vi fick dryga 3 fina timmar i solen och vi från Falun avslutade det hela med bad och uppfräschning i Väsman. Svalkande och skönt! Men jag hade förväntat mig sandbotten ;-)

En gyropizza tillsammans med Peter på Pizzeria Torino fick toppa det hela. En toppendag helt enkelt.

Lite bilder från dagen;

Foto: Peter Almlöf

Dagens guide: Peter Almlöf

Mörksuggejakten

Ja, men då var den över - Mörksuggejakten 2013.
Årets upplaga blev ju en av de trevligare upplagorna -  hittills. Sommarvärme, torr bana - vad kan man mer begära?
Att Dalarna bjuder på finfin cykling vet vi som bor här och genom Mörksuggejakten får många andra också chans att uppleva detta.

Lyckades komma iväg bra i starten och kom upp till Vidablick utan att gå på rött alltför mycket. Gäller ju att komma med i "tåget" på toppen med en så bra placering som möjligt då det är svårt att gå ikapp något nämnvärt senare i loppet.
Man får liksom den plats man har "i tåget" på toppen med sig hela resan in till mål känns det som.
Blev lite orolig då jag hamnade lite ensam i början på vägen upp mot sopstationen. Men jag lyckades ansluta till framförvarande grupp precis innan vi svängde vänster vid första vätskekontrollen.

Jag passerade langningen vid Gärdsjö och fick en ny flaska. Laddade lite dryck och gel innan det var dags att ta sig an de roliga stigarna på tallhedarna mellan Gärdsjö och Östbjörka. Fick ytterligare en flaska på ett kort vägavsnitt mitt i detta stigavsnitt. Efter Östbjörka är ju banan mycket lättcyklad och milen rullade på i rask takt och snart var vi inne på den nya avlutningen som tillkommit med årets ändring.
Den ändringen är klart lyckad tycker jag - mer av fina tallhedsstigar och ytterligare en backe att kunna avgöra i för de pigga.

Nöjd och trött i mål efter 2:32. Jag fick också med mig en alldeles egen mörksugga hem, i form av 3:e pris. Pallen igen! Kul bonus i allt det trevliga såklart!

Nu blir det några veckors uppehåll i Långloppscupen. Nästa lopp i cupen är Engelbreksturen som går i Norberg den den 28 juli.

TGIF

Eller TdF skall det väl vara i dessa tider?

Tråkigt att Fredrik tvingades kasta in handduken efter den onödiga vurpan. Men vi vet väl alla hur ont det gör i kroppen efter ett oplanerat besök i backen. Så det är fullt förståeligt. Tråkigt också för hela Astana som nu är ett rätt vingklippt gäng.

Helgens F1-bana.

Idag börjar F1-helgen på Nürnburgring med fria träningen, den första kl. 10:00. Få se om Mercedes håller ångan uppe eller om Red Bull återtar tronen. På söndag skall 50 varv avverkas på den 5148 meter långa banan.

Fick ett bra intervallpass igår  - åter igen i sällskap med Stefan. Vi stressade runt några varv på en kort men intensiv bana på Jungfruberget. Bra med både uppför och utförsträning! Benen kändes lite trötta efter onsdagens pass så jag kortade av den andra intervallen lite. Spar lite krut till på söndag helt enkelt - hoppas jag.

Här hemma står det lite cykelfix och lite städning på programmet idag. Jag tjuvstartar kanske redan på lunchen med något.
Senare ikväll väntas besök från Sundsvall. Svåger Leif kommer ner för att köra Mörksuggejakten.

I dag blir det vila från cykeln. I morgon lätt rull en timme drygt - kanske på Mörksuggebanan, vi får se.

Passa på att fynda en fin MTB här

Inför Mörksuggejakten

Sommarvecka utan semester. Ja det har ju varit fint väder och varmt i början av veckan. Trevligt!

Veckan har hittills bjudit på 2 pass på cykeln. I måndagskväll blev det ett rull/distanspass med Niklas runt Runn och Vikasjön. Lugnt o fint "dagen-efter-racepass". En fin sommarkväll.

Tisdagskvällen tillbringades i Dalhalla för att bevittna och närvara på TOTO-konsert. Nostalgi-afton alltså. För oss som växte upp med denna musik så var det naturligtvis en höjdarkväll. Medelåldern på publiken var i de egna trakterna  - så klart. Men det var kul att se ungdomarna som satt bredvid oss digga och njuta.

Igår avverkades andra passet på cykel - ett riktigt trevligt och bra pass tillsammans med Stefan och Niklas.

Vi inledde med tempo runt milspåret på Lugnet. En riktigt jobbig historia. Vi startade i samlad trupp. Efter någon kilometer tvingades Niklas släppa. Jag och Stefan trummade vidare. Vi passerade 305:an, fortfarande samlade. Tappade sedan ca 25 sekunder ner till Lugnet då jag tyckte det kändes lite lite luft i bakdäcket ocg safade lite samt att jag inte tog några kurvor optimalt.

Jag fick vända ut och in på lungorna ordentligt under den intervallen. Prologhosta delux ett bra tag efter målgång. Gött mos! Stefan fick personbästa på 19:45, så att vara två jämna som stressar varandra ger riktigt bra intervallträning.

Efter lite rull tog vi oss sedan an Högbobacken förbi Järlindskiosken upp till Kårestugan. Fick bita i ordentligt men skam den som ger sig och i sista knäppan upp till stugan fick Stefan ge sig och jag var först upp ;-) Vi avslutade sedan passet med ett varv runt Varpan.
Ytterligare lite nedvarvning fick jag genom 1 timmes vandring med gräsklipparen.

Mörksuggan står för dörren med lite ny bansträcking på slutet. Synd att behöva ändra på en inarbetad bana men markägarna har makten och nu tvingas arrangören ändra några kilometer. Men inget är så bra att det inte kan bli bättre. Kanske blir de nya stigarna allas favorit. Time will tell.

Ränneslättsturen

Eksjö bjöd igår upp till den fjärde deltävlingen i Mitsubishi MTB Challange Cup, med Ränneslättsturen.
En lite kulen och regnig söndagsmorgon med 10-12 grader och tätt duggregn var vad vi vaknade upp till.

Men molnen tunnade ur och det ljusnade så framåt 11 när starten gick så var det behagligt. Mulet, ingen vind och några grader varmare. Perfekt tävlingsväder.
Fick en bra start och fältet var samlat förvånansvärt länge innan det så småningom ändå började spricka upp i olika grupper. Hamnade i bra grupper och tyckte jag körde på bra. Känslan var också positiv, men jag hade i detta läge ingen koll på de övriga i min klass.

En bit efter första langningen passerar jag Isak Strömberg, som slagit av ordentligt på takten på grund av ryggproblem. Han hojtade att jag låg tvåa - Atle hade passerat honom tidigare. Så känslan jag hade stämde - så långt i alla fall.
Efter ca 40 km kommer Peter Spetz ikapp den grupp jag åkte i. Bäst att haka på honom tänkte jag då jag gärna ville vara på pallen. Vi höll bra fart och vår grupp kom ikapp ytterligare några åkare på asfaltsträckan ut mot skidstugan. Hade befarat att den sista slingan skulle vara den blötaste och tyngsta, vilket den också var. Men det var betydligt torrare än jag trott - bara några blöthål och i övrigt fint.

Med ca 1 mil kvar fick Peter några viktiga metrar som sakta växte och jag hade inte orken att ta in dem så jag fick se en uppgörelse om andraplatsen glida mig ur händerna och jag fick istället inrikta mig på att säkra 3:e platsen. Nöjd i mål ca minuten efter Peter, på kanske cupens mest omväxlande och roliga bana.

Eloge till arrangören för ett fint arrangemang. Tack till Stefan för trevligt sällskap och avlösning bakom ratten till och från Eksjö.