Mörksuggejaktshelgen

Liten resumé av helgen som gick;
På fredagkväll kom svåger Leif & Anita ner från Njurunda. Lite kvällsfika och snack om ditt o datt hann vi med innan det var dags att krype ner i kojen.

Lördagen - lite fix med Leifs nya hjul (ZTR Crest/FunWorks/Sapim) som han på fredagen fått hem från ActionSports. Lite rull på eftermiddagen när Martin slutat jobbet.
Middag på Tzatziki - trevligt! Bra och mycket mat där.

Söndag - tidig avfärd mot Rättvik för att Martin skulle ansluta till CRT med tältresning och annat pyssel innan start. Märklig känsla att behöva gå upp tidigare med race på "hemmaplan" än när man befinner sig 30-40 mil bort.
Gjorde "karriärens" sämsta start och tyckte hela startfältet åkte förbi mig redan innan första rondellen. Vet inte riktigt vad jag hade för mig där i inlednigen. Så resan upp till Vidablick och över Hedsåsen vidare mot sopstationsvägen blev lite av en jakt för att försöka komma framåt i fältet. Fick bränna lite för mycket krut redan där. Höll hyfsat god fart loppet igenom tycker jag, även om det blev en del ensamåka mellan Östbjörka o Nittsjö. Trots min näst bästa tid på loppet blev det bara en 9:e plats. Nivån på gubbklasserna har höjts genom åren. En titt i resultatlistorna så ser man att det är fler som åker snabbare nu än för 3-4 år sedan. Det är kul och utmanande. Och Mörksuggebanan är ju så fin! Dessutom inte alls så blöt som jag befarat eter alla dystra väderprognoser.

Efter några långlopp på Scotten kan jag konstatera att det inte går snabbare på den - snarare tvärtom. Även  om det känns som det går fortare. Roligare är den också men det beror säkert på att det "hoppar" lite mer än på fulldämpad och man därför får känslan av att det går fortare och att det svarar bättre när man gör fartökningar. Så den påverkar kanske resultatet något negativt men åkglädjen possitivt. 29" hardtail blir nästa som skall utvärderas!

Vid målgång fick jag veta att Martin kraschat i hög fart på grusvägen ner från Hedsåsen och blivit skjutsad till Mora lassarett. Brutet nyckelben, hjärnskakning var obesvarade frågor då. Så lättnaden var stor när vi rätt snart fick besked att inget var brutet och att han klarat huvud och ansikte från skador.  Omtumlad, skrapad och rejält ömmande axel blev facit efter vurpan i 55 km/h. Det kunde gått värre. Mycket värre.

Dagen stora hjältar är Micke Lipponen  - som skjutsade Martin och Micke Flockhart till Mora, samt Jesper Hjorstberg som direkt efter sin målgång begav sig till Mora för att ge sin teamkamrat och Martin stöd på plats. Stort tack till er båda!