Onsdag - Mittwoch på tyska (fränt och smart namn tycker jag) - halva arbetsveckan snart gjord. Imorgon har vi arbetsmöte hemma hos en arbetskamrat med lite sociala aktiviter inplanerade. Blir ett välkommet avbrott i den just för tillfället lite monotona arbetssituationen. Ni vet - förvaltning är inte det mest spännande här i livet. Klart roligare när något inte fungerar eller något nytt skall tas i bruk. Utmaningar sporrar mig - inte rutinarbete.
Kul hade vi - Martin och jag - på Jungfruberget igår kväll. När regnet bedarrat stack vi ut och klämde lite intervaller på en varvbana. Stigsystemet på Jungfruberget gör att kombinationsmöjligheterna är närmast oändliga. När vi är så ojämna i fart som vi fungerar det bättre att den långsammare startar med försprång än att starta samtidigt. Genom att vara jagad eller jagande så blir det en kamp för oss båda, trots ojämnheten. Jag vill ju inte bli omkörd och Martin vill så klart komma ikapp så fort som möjligt. Kan väl avslöja att Martin lyckades med sitt uppdrag samtliga gånger. Dock med minimal marginal på den första intervallen - gamlingen var ju piggast då ;-).
En sak jag funderade över på väg hem var hur de med hund som rörde sig i området tänkte; de kan inte ha undgå att se när Martin och jag körde våra intervaller. De uppehöll sig då 40-50 meter från den stig vi körde på. Runt, runt. i 30 minuter. Likväl. På den sista intervallen så står ägaren OCH hund mitt på den stig vi kommer körande på. Irriterat väser jag "Nu lyckas du stå i vägen fast skogen är så stor!". Fick nått svar - hörde inte vad. Hon tyckte väl att jag var en sur gubbe..;-)
Inte för att vi på något sätt har "beslagsrätt" (eller vad det kan heta) på någon stig men att ställa sig mitt på den stig vi kör på och har kört runt, runt på en bra stund tyckte jag var provocerande. Det är ju inte trängsel i skogen precis...
Nu kör vi vidare med nya tag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar