Så drog Långloppscupen igång med ett blött Långa Billingerace igår. Två extra kilometer hade arrangören lagt till i år, så nu gör det väl verkligen skäl för namnet med sina 79 km i rätt tuff terräng bitvis.
Tävlingen blev också tävlingspremiär för mig denna säsongen.
Med betongben tog jag mig med näppe upp till toppen på Billingen första gången av tre, låg puls och stumma ben. Tappade många placeringar och mycket tid på den snudd på värdelösa inledningen. Hamnade i sällskap där jag inte har varit på några år, med köer och ideliga avstigningar i de inledande skogspartierna. Det i kombination med alltför långsam fart på den långa grusvägssträckan gjorde att jag fick ändra fokus, från att ha några ambitioner med dagen, till att istället njuta - det är ju trots allt en riktigt kul bana. En av de roligaste i cupen enligt min mening.
Efter ett par mil hade benen fattat vad som var på gång och jag kunde börja trycka på lite mer - fortfarande utan andra ambitioner än att njuta av banan. Tåget hade ju liksom gått för länge sedan. När jag efter halva banan dessutom skymtar några konkurrenter som rimligen borde ligga bra till i fältet så stiger humöret ytterligare lite.
I mål trött, skitig och så småningom förvånad. Det blev nämligen en 4:e plats med samma avstånd fram till ointaglige Atle som förra året. En positiv överraskning - det var tydligen tungt för fler denna dag.
Trots missärstarten tar jag med mig några bra saker till kommande tävlingar; bålträningen i vinter har verkligen gett resultat - jag åker mer avslappnat och ödslar betydligt mindre kraft i skogen i år än tidigare. Tekniken har förbättrats. Även om det finns hur mycket som helst att förbättra på den punkten för mig så har det ändå gått framåt. Cykeln går som en dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar