SM-guld

Motljusbild på pallen

Nöjd gubbe ;-)

Igår avgjordes MTB-SM i långlopp nere vid Hovdala Slott utanför Hässleholm. Loppet går på en av de roligaste banorna jag har åkt och består av en startloop om 5 km och sedan 2 varav på en 35 km bana.

Med de tre suveränerna i klassen  - Benny Andersson, Tommy Olsson och Atle Hansen - på sydligare breddgrader på masters-VM så fanns det chans på medaljer för oss som annars jagar dessa herrar.

"På papperet" var det mellan Kjell Olsen, Thomas Stolt och mig det skulle stå i min klass. Men teori är en sak och verklighet en annan, så det var ändå med lagom spänning i kroppen jag stod där på startlinjen.

Jag hade strategin klar - den var att bevaka Thomas -  som alltid åker stabilt och bra - och sedan under loppet se om och hur jag skulle spela mina kort.

Att Kjell skulle sticka iväg i början av loppet hade jag räknat med då han är mer van vid snabba starter som det alltid är i XC. Min förhoppning var att den snabba öppningen skulle göra att han inte skulle "räcka hela vägen". Det är en trots allt en tuff bana och tävlingstiden skulle bli närmare 4 timmar.

Loppet började enligt plan; Kjell stack iväg och jag koncentrerade mig på att "bevaka" Thomas.

Jag hade koll på Thomas under hela första varvet och en bit in på andra varvet - mellan Brönnestad och Himmelsberget. Men nånstans där kom min trötthet ifatt mig. Under långloppen kommer den ju förr eller senare.
Så jag såg Thomas sakta glida ifrån när jag slog av på tempot något - för att inte riskera att helt få stopp senare. Jag drack och tog någon gel och efter några kilometer ytterligare började krafterna återkomma. Så när jag kort därefter fick uppgiften om att Thomas bara var minuten före började jag gasa på igen.

Det blev en lång jakt. Efter ett tag anslöt Janne J, som haft problem med sitt hjul. Fick bra draghjälp av honom - i alla fall på på de korta och få vägpartierna. I skogen måste ju var och en göra sitt jobb. Men Janne peppade på mig bra. Så äntligen! - när det återstod ca 8 km till mål - vid Solhem  - skymtade jag Thomas, som då hunnit ikapp Kjell.

Dröm eller mardrömscenario - tänkte jag. Inser att pallplats var säkrad och det var dumt att inte spänna bågen fullt ut.

Så jag försöker få upp lite fart och går om både Thomas och Kjell precis i början av slakmotan upp mot Äspet. Tänker att jag måste hålla god fart utan att gå stum ända upp till de flowiga stigarna börjar. När jag efter halva backen tittar bakåt sysn ingen till! Tänker att "det här kan gå vägen", men slår snabbt bort dom tankarna och fortsätter fokusera på cyklandet. De sista kilometerna in i mål var min enda tanke - trampa, trampa! Och det höll hela vägen in i mål! SM-guldet blev mitt!

Det känns riktigt riktigt kul, speciellt att klara det på en sådan utslagsgivande bana som Snapphaneturen går på.

Nu är det bara att ladda om inför cupfinalen i Varberg på lördag.