Ja man undrar. Hur svårt kan det vara att få färgen på en bil att sitta kvar?
Bakgrund: Under MTB-SM i Borås fick vi en skada på bussen som fixades i början på september. Allt snyggt och prydligt på plats - trodde jag. Efter någon månad släppte färg från bakre stötdämparen. Bara så där. Några "flagor" på 1*2 cm i storlek. Inte kul. Inte snyggt. Inte ens på en buss.
Återbesök på Philipson som nog påpekade att en reparationslack inte blir lika tålig som fabrikslack. Nej det inser jag också men hävdar att mer än någon månad skall den väl hänga med då originallacken hängt med i 6 år utan minsta spår av slitage just där. Pliktskyldigast går Philipson med på att lacka om stötfångaren.
Direkt efter nyår sker lackningen. Snyggt och prydligt resultat - igen. Samma färgnyans. Bara en sån sak!
Då så. Då ska det väl vara OK då. Men se nähä det är det inte.
Nu - igen - nya färgsläpp. Nytt besök och nya klagomål från min sida i morse. Jo så här skall de ju inte se ut efter 1 månad inser "Philipson". Så nu blir det omlackering igen. "To be continued...."
Tänk vilka i-landsbekymmer som fyller vardagen. Men ändå - det stjäl energi och tid.
Nåja jag lyckades skrapa ihop både tid o energi till ett pass på Monarken direkt när jag kom hem från jobbet. 4:or - idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar