...igår på Lida Loop. Allt kändes bra fram till efter första vätskekontrollen. Där kom en märklig känsla i kroppen som är svår att sätta ord på. Huvudet ville mer än vad kroppen förmådde. Känslan kom och gick fram till första varvningen inne på Lida friluftsgård där jag valde att lyssna på gammelkroppens signaler och klev av. Surt. Inte kul alls.
"Som tröst" tar med mig den fina känslan jag hade i inledningen på loppet och som jag även upplevde på Långa Lugnet och Högbobiken.
Ny vecka - nya tag.
Denna vecka kommer gå i studentens tecken då Anna går ut på fredag. Fritiden kommer gå åt till "allt fixande" som skall vara klart tills den stora dagen. en del långväga gäster väntas. De första redan på onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar